måndag 18 april 2016

Vart tog mars vägen?


Tiden bara försvinner någonstans, hobbyn, remont, jobb, kalas, utställningar, skolningar.... jag går omkring och önskar bara några timmar till i dygnet. Borde faktiskt prova på att sova lite snabbare kanske man då sku hinna med mer? :) Bloggen har varit tyst nu en tid... för att inte göra som "äiti koneella" :)



Mars och april har varit så att säga effektiva månader i vår familj och ibland har jag nog haft gråten i halsen då den ena efter den andra saken rasat ihop, tidtabeller som skitit på sig och jag helt enkelt kännt att jag inte räcker till fastän jag hur försöker. 

Men sen kom den, VÅREN!!!!

Här på bilden ser du hur terassen ljusnat under vintern, kolla in kiselimpregnering här *klick*

Det ändrar på allt. Jag blir nämligen som en ny mänska då våren kommer och de bara kliar i mina fingrar att få dra gummistövlarna på och klämma fingrarna ner i myllan. Finns inget bättre än att gå omkring i trädgården och kika var de börjar glimta av liv igen. Jag glömmer stressen, härligt.

Kärleksört och Aquilegia

Ärligt talat så hatar jag de första tecknen av våren. Ni vet då det ännu inte är så fint väder att man skulle trivas ute men ändå så pass soligt att ALLT damm syns på alla de hyllor och vrån var du fuskat med städandet hela vintern. Sen de där arma fönstren, lika smutsiga varje vår! 16 träckiga hundtassar varje dag tre gånger om dagen. Träckiga barn från dagis och skolan och själv ser man blek och livlös ut efter den långa vintern, URK! Men sen då man överlever allt de där och de påriktigt börjar vara mindre träckigt och de faktiskt är skönt att vara ute, så då vaknar jag till liv. Dessutom är jag ute hela dagen så att jag missar den där starka vårsolen inomhus som lyser upp alla smutsiga fönster och dammiga hyllor, PERFEKT!

Pionen vaknar till liv

Lika vacker varje år. Här en bild från tidigare sommar.


Trädgårdsprojekt 2016

I år står högst upp på min projektlista att fixa till  endel av gränsen mot grannens tomt, dvs röja upp ett område som fått växa vilt hittills. Det är förvildade rosor, små lönnträd och en hel del ogräs. Skall plantera där Jasminbuskar. Jasminbuskarna växer till ganska höga och stora buskar så de blir perfekt var de krävs lite högre ställen man vill avgränsa. Blommarna är vita och väldigt vackra, dessutom har de en ljuvlig doft. All den stenmängd som Pate pikat bort från källaren har jag börjat bära in till gården. Stenarna använder jag till att avgränsa landet och bygga ett till litet blomland.
Jasminblommor från sommaren 2014


Har burit så mycket sten att jag tror att min ynkliga biceps är minst sagt utmattad. Barnen tror att jag blivit stengalen...


På bilden nedan ser du vart jag alltså planerar bygga plats för nya buskarna... ja, och så ser du ju samtidigt mitt andra projekt... som tur är så har Pate lovat hjälpa till här:)

Har passat på att bjuda alla släktingar på kaffe nu,
speciellt de som är händiga med motorsåg och yxa:)



Det är tungt att klabba ved och definitvt ett mans jobb, i min värld iallafall. Men vad gör man, de va ju jag som ville ha mera sol på gården så då får jag väl ta och hugga i så gott jag kan. 
Det sluta med att Pate tyckte att jag såg så lidande ut att han inte klara av att se på... så han ansåg att det var bäst att han klabbar veden själv. F*n vilken tur alltså, för jag skulle inte ha stått ut så mycket längre :) Men jag kan städa och rada och lyfta upp och bära, ja, och se till att det finns kaffe åt dem som hjälper till med att hugga ved. 


Projekt Källaren går vidare det också,
långsamt, men de går vidare iallafall. Nu är golvet fyllt ut med lättgrus. Rätt så dammigt med 4 kubikmeter lättgrus genom lilla källarfönstret.


Nu ser det redan ut så här 

Kanske redan nästa vecka har vi golvet gjutet och det betyder att efter två års svett och tårar (närmast Pate som svettats och jag gråtit över att de går så långsamt) kan vi äntligen börja fundera över att fixa själva ytorna, HURRAAAAAA!! 

Nu njuter jag av våren och försöker att inte ta stress över att ha för mycket inplanerat i kalendern, gör det du också! Vi lever bara en gång, helt onödigt att stressa över smutsiga fönster då man kan vara ute och andas in ljuvlig vårluft.


För snart är dessutom också sommaren här och allra bäst, SEMESTERN!




//Joanna