Jason har fyllt 7 år idag.
Minns ännu dagen han föddes som igår. Vi var på TYKS, det gick inte precis som enligt böckerna:) Jason dröjde och dröjde med att komma ut. Efter 15 timmar var vi ännu 7,5 cm ifrån förlossning, jag trodde jag skulle förgå. Bedövningar, lustgas, epiduralen, alltså jag måst ha duschat i timtals, inget hjälpte. Sen hade vi ju det där badkaret... som rören var stockade och allt vatten rann ut i korridoren...!! Mera hormoner på dropp och äntligen börjar det hända något. Samma skötaren som redan gått tidigare hem från sitt arbetsskifte kommer tillbaka på jobb. Sen kom han äntligen, men han sa ingenting. Jag förstod ingenting, tänkte inte ens på att han var tyst. Jag bara tänkte att nog brukar vi ju alltid massera hunvalparna innan de också piper till (hunduppfödare som man är till märgen ända:)). Pate minns att de hängde Jason i föttrena och klappade på fotbottnen, sen sprang de iväg med honom och först ute i gången hördes ett gråt. Till sist fick jag honom på mitt bröst.
En envis liten man från första början ♥
Jason Oscar Kotwica
Imorgon blir det ett inlägg om kalasen,
blev många bilder så kräver lite tid att gå igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar