Skomakarens barn...

...har sämsta skorna. Ligger en sanning i det minsann! Jason har varit hemma hela veckan från förskolan då han haft en fruktansvärd hosta. Må ni tro så hade jag ingen hostmedicin, inget nässpray eller inga halstabletter. Mormor och moster fick rycka in! Bästa av allt då jag fått hostmedicinen så söker jag febrilt efter en spruta... hittar en! Men så slut använd att måttstrecken försvunnit av slitage! Idag igen så tog jag tag med stadiga farmaceuthänder och skulle exemplariskt skaka om hostmedicinen precis som man skall göra, men, men, hade inte Pate låtit bli att skruva fast korken senast han tagit från flaskan. Vet ni att hostmedicin kan vara rätt så klibbigt då man friskt kastar omkring av det i köket. Jo, vattenkokaren, posten, golvet, skåpen, väggarna, allt fick sin del av hostmedicinen.

Veckan har hittills i allmänhet varit betonad på att klotta och röra. På måndag hade locket på min grötburk lossnat i handväskan, rätt så krångligt att reda ut då man samtidigt kör bil. Tisdag var det Adelies tur. Hon hade helt oförklarligt fått gula händer av att ENBART ritat på papper... Slutet av veckan, återstår att se ;)