Mina små lejon

Ålandsresan var lika härlig som alltid.

Tänka sig att jag minst 20 år har åkt varje år på utställning till Åland, lika länge som en fullvuxen mänska levt... hjälp! Första gången jag var där med en löwchen var 2002 med Phoebe, lite visste jag då att om 12 år kommer jag att stå med Best In Show uppfödarklass med Phoebes barnbarns barn. En fin känsla att få uppmärksamhet för det arbete man gjort, hårt arbete. Ännu finare känsla får jag av att det finns mänskor som tar väl hand om alla våra små lejon, både utställningshundar och riktigt vanliga hemmahundar ♥

Vinnar-teamet :)

Hundvärlden har hämtat med sig många glädjestunder, härliga härliga vänner, massor med skratt och tårar, ett helvetes tjockt skinn på näsan och en lång rad mest opålitligaste mänskor jag vet. 

Det goda vinner nog det onda ännu efter så här många år. 

Love my Löwchens, och det har också min familj fått lära sig att göra;)

Eckerö-gänget -13

Eckerögänget -09

Inte bara hundarna som ser unga ut eller hur;) 

De var den tiden då vi med mamma ännu fick lurat med flickorna på utställningar.

 Best in show 2 uppfödare denna gång

Eckerögänget -08

Eckerö-05

♥ Phoebe ♥
Den finaste av dom alla, minns det som igår...
eller den som varit i domaren Ritva Raitas ring vet att dom gångerna brukar man komma ihåg, hon var en riktigt krut-tant;)

 Nu bara väntar jag på att få nya laddaren till kameran på posten... 

Känns så tomt att vara utan kamera!