Mumintrollet på rymmen

Familjekris på Villa Bärre. 

Men vi har överlevt, just och just. 

Suck, och stön, men så här hände det allt:

Adelie kom hem på fredag eftermiddag från dagis nöjd och glad och hade fått med sig ett mumintroll från dagis. Då jag kommer hem från kvällsturen kl.21.30 så var barnen ännu vakna och Adelie visade stolt upp sitt troll som kommit hem med en tygkasse och ett häfte. Det var alltså deras dagisgrupps maskott och den hade fått komma på veckoslutsbesök till oss. Pappa han hade ju trott att hans dotter hade fått nallen, men jag rättade till honom och förklarade hur det stod till (kritiskt punkt för orsaken till familjekrisen) Lördagen gick väl ut på att chilla och njuta så där annors, förutom att Adelie åkte iväg med sin pappa för att hämta mylla, även Mumin åkte med. Söndag var det utställningsdag för mig, det blev att färdas från Pargas till Forssa till Lahti till Helsingfors och sen äntligen hem. Hemma väntade det där vanliga kaoset plus lite till. Pate hade ju sökt ännu till mylla och min prinsessa hade i allskönsro fått sysselsätta sig själv inomhus. Det resulterade i att vi hade inga rena kläder för dagis till nästa dag, HELA klädskåpet var tömt. Här kan jag tillägga att det var lite spänning i luften, hundarna som nu blivit från 3 hundar till 4 hundar lättade inte situationen med att glömma bort sig med var man går på "toa". Okej, snabbstädning, bykmaskinen på, allt ser sådär okej ut igen, kassen packas för skolan, dagis, VAR ÄR MUMIN??? Mumin var försvunnen!!! Nä, pappa han hade inte registrerat det där med att Mumintrollet inte var en gåva utan bara till låns. Jag kände hur skammen kröp över mig, hur ledsna barnen skulle vara för att vi, vår urusla, slarviga familj tappat deras mumintroll. Sånt händer ju inte åt nån annan än oss...!! Varför, varför kan vi inte hålla ordning på saker och ting. Skallgången satt igång, telefonen var het då vi letade efter det försvunna trollet, men han fanns ingenstans. Såg framför mig hur den låg  bland högar av mylla, smutsig och övergiven. Ut med ficklampan vid midnatt, letade överallt. Adelie hade ju inget minne av vart den kunde ha blivit. Nästa morgon stiger vi halvt deppade upp och jag frågar Adelie direkt då hon vaknar om hon ännu kunde fundera över vart Mumin kunde ha tagit vägen. Plötsligt kom hon på det. "Mamma jag vet, den är i pappas bil, nej jag menar moffas bil, jag satt den in i den där luckan!!"

Halleluja ♥

Men snälla ni, säg att sånt händer även i andra familjer?:)

Skönt att jag har en förstående man som har långa nerver då det gäller... 

nu positiva tankar igen!

Idag har varit en helt ljuvlig dag med inredningsparty, kakor, vin, glögg och mycket prat. 

Tusen tack till alla som var med, jätte roligt att ni kunde komma. 

Det får bli ett eget inlägg om det till näst.